Fortsätt till huvudinnehåll

The life of an angel

The life of an angel, is lonely and sad.
The ones that she meets, are those that are past.
The angel of death, has found me at last.
Her beautiful face tells me I will not last.

Her wings are darkend, shifting in black.
The eyes are deep, staring me down.
Her lips are bloody and oh so sad.
She’s lifting her hand, I know now I will die.

She’s lifting me up, the pain goes away.
I can see clearly, I have been insane.
I trusted you, and what did I get.
A Soul full of wounds, and the knife in my back.

Ref:
I’m howling and crying, you ended my life.
The feelings grow stronger, I want you broken down.
I’ll see you in your dreams, Ill see you in the dark.
I’ll be the monster that makes you insane as I.

The life of the angel is lonely and sad.
The ones that she meets, are those that are past.
She offers me light, or to make my last stand.
With the sword in her hand, We howl out our cry.


Ref:
I’m howling and crying, you ended my life.
The feelings grow stronger, I want you broken down.
I’ll see you in your dreams, Ill see you in the dark.
I’ll be the monster that makes you insane as I.

Revenge is near now, I see it arrive.
The paranoid stare, and the empty in your eyes.
All you can hear are my whispers at night.
Soon you will se her, it’s not an angel of light.

Now it is over, I have found peace.
I leave you shivering at the murder of me.
I’m crossing over, knowing that you.
Are as broken down by me, as I was by you.

End ref
I’m howling and laughing, you ended my life.
My happiness growing, I’m no longer bound.
Now you are broken and soon will end your fears.
The angel of death is smiling at your tears.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Winterspring

WinterSpring, I can feel it in the air, the smell of snow and rotting leafs, the winter clinging with icy hands, darkness lingers, not fully banned. Light gently reveals the casualties of last year, the bodies of plants that died without fear. Protecting their children that grows down below, sacrificing themselves to fight of the cold. The earth now crumbles, slowly to show, the miracle of life that never stalls. Winters sleep heavily withdraws, dreams are wakening to make you walk tall. The moon so brilliant watches it all, the Goddess is pleased, her circle is cast. It shines with might, her ritual calls, to give what is hers and the Gods at last. A blessed dance to focus the rite, an act of love to fill the earth right. Summer is coming, anticipation soars, just put your ear to the ground and feel the roar. 
Skicka en kommentar
Läs mer

Isens strid

Isens välde sträcker sig Inte ens syster snön får dela dess plats Likt ett böljande hav över land Ligger den slumrande med hård hand Jag sitter i min fyr och ser Om natten hörs vida dess dån De slumrande andarna tar sin rätt Styrd med sömn hålls lågan släckt Träden rasslar så tyst av iver Våren kommer avlägset med livet Vi kan känna dess ankomst, i bröstet ett muller De levande drömmer om de vaknas under Jag sitter i min fyr och känner Min evighet snart tar vid De slumrande andarna flyr hoppets värme De hade velat hålla sitt grepp i evig tid Snart de får sin chans igen Tålamod är deras driv Men fram till dess ska jag ta det stora klivet Att fritt få flyga i livets stunder Tills isen greppar taget åter När jag faller i den bekanta slummern Då kan jag drömma om friheten i mitt liv För alltid leende under isens strid
2 kommentarer
Läs mer

Livets fall

Jag faller än, faller igen, faller. Faller för dig, faller för frestelsen, snubblar, blir kastad omkull, faller. Faller av tyngden, faller igenom För ingenting finns där inunder. Strävar efter någonting att hålla mig fast allt jag får i min hand smulas i en hast Det tillfälliga tyget brast under tyngden av tårar berget i sikte var blott en illusion Vinden brusar i havets långa ton Trösten varade den korta stund du log Ögat ser ned i avgrundens djup, smärtan ekar i vågorna sju. Kroppen kraftigt mot väggarna slår, det finns inte längre någon del utan sår. Påtvingad tystnad ryter där ilskan har makt, tröttheten lockar själen att lämna sin plats. Händer som älskar försöker hålla mig fast, halkar på missmod som läckt från min famn. Fallet är välbekant, det enda jag nu minns. Kanske är det inte värt att hålla fast vid någonting. Med inget att förlora sjunger kylan i varje ben, isande taggar i varje ven. Med ansiktet vänt nedåt faller...
Skicka en kommentar
Läs mer