Fortsätt till huvudinnehåll

Isens strid

Isens välde sträcker sig
Inte ens syster snön får dela dess plats
Likt ett böljande hav över land
Ligger den slumrande med hård hand
Jag sitter i min fyr och ser
Om natten hörs vida dess dån
De slumrande andarna tar sin rätt
Styrd med sömn hålls lågan släckt

Träden rasslar så tyst av iver
Våren kommer avlägset med livet
Vi kan känna dess ankomst, i bröstet ett muller
De levande drömmer om de vaknas under
Jag sitter i min fyr och känner
Min evighet snart tar vid
De slumrande andarna flyr hoppets värme
De hade velat hålla sitt grepp i evig tid

Snart de får sin chans igen
Tålamod är deras driv
Men fram till dess ska jag ta det stora klivet
Att fritt få flyga i livets stunder
Tills isen greppar taget åter
När jag faller i den bekanta slummern
Då kan jag drömma om friheten i mitt liv
För alltid leende under isens strid
Etiketter:

Kommentarer

  1. Anonym2 oktober 2012 kl. 07:34

    Hej, hittade hit från wicca.ifokus, tycker verkligen om den här dikten, den tar tag någonstans djupt inom mig :-) Ser att det var ett tag sen du skrev här inne, hoppas du skriver mycket privat, vore synd om du slutat skriva helt.
    Blessed be!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naen Dragonlight30 juni 2013 kl. 06:11

      Vad roligt att du hitta hit =)
      Jo mitt skrivande kommer och går i perioder. Så det kommer ska du se =)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Livets fall

Jag faller än, faller igen, faller. Faller för dig, faller för frestelsen, snubblar, blir kastad omkull, faller. Faller av tyngden, faller igenom För ingenting finns där inunder. Strävar efter någonting att hålla mig fast allt jag får i min hand smulas i en hast Det tillfälliga tyget brast under tyngden av tårar berget i sikte var blott en illusion Vinden brusar i havets långa ton Trösten varade den korta stund du log Ögat ser ned i avgrundens djup, smärtan ekar i vågorna sju. Kroppen kraftigt mot väggarna slår, det finns inte längre någon del utan sår. Påtvingad tystnad ryter där ilskan har makt, tröttheten lockar själen att lämna sin plats. Händer som älskar försöker hålla mig fast, halkar på missmod som läckt från min famn. Fallet är välbekant, det enda jag nu minns. Kanske är det inte värt att hålla fast vid någonting. Med inget att förlora sjunger kylan i varje ben, isande taggar i varje ven. Med ansiktet vänt nedåt faller...
Skicka en kommentar
Läs mer

Winterspring

WinterSpring, I can feel it in the air, the smell of snow and rotting leafs, the winter clinging with icy hands, darkness lingers, not fully banned. Light gently reveals the casualties of last year, the bodies of plants that died without fear. Protecting their children that grows down below, sacrificing themselves to fight of the cold. The earth now crumbles, slowly to show, the miracle of life that never stalls. Winters sleep heavily withdraws, dreams are wakening to make you walk tall. The moon so brilliant watches it all, the Goddess is pleased, her circle is cast. It shines with might, her ritual calls, to give what is hers and the Gods at last. A blessed dance to focus the rite, an act of love to fill the earth right. Summer is coming, anticipation soars, just put your ear to the ground and feel the roar. 
Skicka en kommentar
Läs mer