Poems

Long ago and far away there was a land called Umernay where the wild was free and nature green They knew nothing of Sorrow The people followed a mighty queen her name was Hope, only peace she singed life was well and stories sung No one knew of Sorrow Then there came that faithful night out came a knight that thought not of light his heart was cold and eyes of ice In his wake was Sorrow All could see his greyish fate with him followed a heavy weight children cried at this dreadful sight They only thought of Sorrow The queen now gathered her courage guard and rode to stop the chased one to claim back what her name involved And bring an end to Sorrow They searched up high, they searched down low to find whom no one wanted for but nowhere they this creature saw Yet everywhere was Sorrow Hope found him when she was alone he stared right into her shining soul slight a tremble she would not show As she faced his Sorrow

De hörs ibland med ömma stämmor, de som funnit ord som betyder mer för själen än vad en smekning gör för den som längtat. Som memorerat meningar, satser och sidor att minnas när livet skär dem med skärvor på prov­. När glaset haglar och demoner slår rot, motar de bort det med förtrollande ord. Lika för lika, en del för allt, glädje med glädje och ledsna när allt gått i sarg. Jag kan avundas dessa ordade varma, de som hittat orden som ger någon mening, som nått fram och lyst upp deras avgrund så att de behagligt kan skrida likt fridfulla andar i det varma ljuset från paraffinets tvinnade tråd. Takt och ton så försiktigt övat, beprövat och reflekterat uppå, så att det matchar det tomrum de tillfälligt lappar. Bok efter bok, ord efter ord, jag slukar för att tömma mörkret inombords. År efter år sökandet gått, utan att någonsin funnit dessa ord. De som rör på det som varit dött. Som kan väcka balansen från de gråa makternas passiva grepp. Många har varit nära, en mening här och där s

WinterSpring, I can feel it in the air, the smell of snow and rotting leafs, the winter clinging with icy hands, darkness lingers, not fully banned. Light gently reveals the casualties of last year, the bodies of plants that died without fear. Protecting their children that grows down below, sacrificing themselves to fight of the cold. The earth now crumbles, slowly to show, the miracle of life that never stalls. Winters sleep heavily withdraws, dreams are wakening to make you walk tall. The moon so brilliant watches it all, the Goddess is pleased, her circle is cast. It shines with might, her ritual calls, to give what is hers and the Gods at last. A blessed dance to focus the rite, an act of love to fill the earth right. Summer is coming, anticipation soars, just put your ear to the ground and feel the roar. 

Över äng och hav, över sand och stad, där syns en fjäril vingad. Flyger fritt på tro om vikt, den lilla fjäril vingad. Än hit än dit i salig frid, hon var en fjäril vingad. Sol och regn bekymrar ej, vår fina fjäril vingad. Så full av liv och omsorg vid, alla andra, var fjäril vingad. Så kort den blev, den sommaren, för unga fjäril vingad. I storm och snö med kämparglöd, du starka fjäril vingad. Färgen skifta från svart till röd, på vackra fjäril vingad. Fyllde dem som såg din kamp, med hopp om fjäril vingad. Än mer av kärlek och respekt, en symbol som fjäril vingad. Nu så kan du flyga lugnt, i vila fjäril vingad. Dina färger sprider långt sin sång, från dina fjärils vingar. Många såg din krigarblick, och ett liv som fjäril vingad. När allt känns grått vi minns din tid, som glada fjäril vingad. Och fyller våra dar med liv, som gjorde fjäril vingad. Till ditt minne.

My wings are broken, I am falling from the sky. One last look at you, before all hope in me dies. A scream of lost love travels through the air. As I impact frozen grounds in the mortal realms lair. Deep into the soil I go, where all senses turns numb. With strength unhad, will climb to pains cruel drum. Shaking I tremble in this new, cold land. Trees towering in shadows with clawing hands. I can not fly, I can not die, I lay while reaching for the sky. Flooded by memories of you and I. Memories that pains me one more time. Tears falling to the ground with thunder. My only wish to see you, love you, till the world goes under. With determination to hold you in my arms once more, I take my sword and force to stand tall. With tears still falling, I walk away. To find a path back, I will fight my way. Wings turning dark, I know what lies ahead. If it means seeing you again, there is nothing I shall dread. The memory of your smile is what keeps me sane. I am a falle

Jag faller än, faller igen, faller. Faller för dig, faller för frestelsen, snubblar, blir kastad omkull, faller. Faller av tyngden, faller igenom För ingenting finns där inunder. Strävar efter någonting att hålla mig fast allt jag får i min hand smulas i en hast Det tillfälliga tyget brast under tyngden av tårar berget i sikte var blott en illusion Vinden brusar i havets långa ton Trösten varade den korta stund du log Ögat ser ned i avgrundens djup, smärtan ekar i vågorna sju. Kroppen kraftigt mot väggarna slår, det finns inte längre någon del utan sår. Påtvingad tystnad ryter där ilskan har makt, tröttheten lockar själen att lämna sin plats. Händer som älskar försöker hålla mig fast, halkar på missmod som läckt från min famn. Fallet är välbekant, det enda jag nu minns. Kanske är det inte värt att hålla fast vid någonting. Med inget att förlora sjunger kylan i varje ben, isande taggar i varje ven. Med ansiktet vänt nedåt faller