Fortsätt till huvudinnehåll

Fallen Angel

My wings are broken, I am falling from the sky.
One last look at you, before all hope in me dies.
A scream of lost love travels through the air.
As I impact frozen grounds in the mortal realms lair.
Deep into the soil I go, where all senses turns numb.
With strength unhad, will climb to pains cruel drum.
Shaking I tremble in this new, cold land.
Trees towering in shadows with clawing hands.
I can not fly, I can not die, I lay while reaching for the sky.
Flooded by memories of you and I.

 Memories that pains me one more time.



Tears falling to the ground with thunder.
My only wish to see you, love you, till the world goes under.
With determination to hold you in my arms once more,
I take my sword and force to stand tall.
With tears still falling, I walk away.
To find a path back, I will fight my way.
Wings turning dark, I know what lies ahead.
If it means seeing you again, there is nothing I shall dread.
The memory of your smile is what keeps me sane.

 I am a fallen angel, and I will find my way.

Etiketter

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Livets fall

Jag faller än, faller igen, faller. Faller för dig, faller för frestelsen, snubblar, blir kastad omkull, faller. Faller av tyngden, faller igenom För ingenting finns där inunder. Strävar efter någonting att hålla mig fast allt jag får i min hand smulas i en hast Det tillfälliga tyget brast under tyngden av tårar berget i sikte var blott en illusion Vinden brusar i havets långa ton Trösten varade den korta stund du log Ögat ser ned i avgrundens djup, smärtan ekar i vågorna sju. Kroppen kraftigt mot väggarna slår, det finns inte längre någon del utan sår. Påtvingad tystnad ryter där ilskan har makt, tröttheten lockar själen att lämna sin plats. Händer som älskar försöker hålla mig fast, halkar på missmod som läckt från min famn. Fallet är välbekant, det enda jag nu minns. Kanske är det inte värt att hålla fast vid någonting. Med inget att förlora sjunger kylan i varje ben, isande taggar i varje ven. Med ansiktet vänt nedåt faller...
Skicka en kommentar
Läs mer

Bromsa

Ingen förstår det som jag har Smärtan jag går med varje dag Det äter i själen, det tär och förstör Sinnet förminskas jag vet ej vad jag gör Ser ej för slöjan av smärta som ligger för Ser ej mina vänner när de sträcker sig ut efter stöd Jag kan inte jobba, eller mycket jag kunde förut Inte ens hemma kan jag pusta ut Varför skulle du inte trampa på bromsen den där dagen Då du körde in i min bil Då du förstörde mitt liv
Skicka en kommentar
Läs mer

Winterspring

WinterSpring, I can feel it in the air, the smell of snow and rotting leafs, the winter clinging with icy hands, darkness lingers, not fully banned. Light gently reveals the casualties of last year, the bodies of plants that died without fear. Protecting their children that grows down below, sacrificing themselves to fight of the cold. The earth now crumbles, slowly to show, the miracle of life that never stalls. Winters sleep heavily withdraws, dreams are wakening to make you walk tall. The moon so brilliant watches it all, the Goddess is pleased, her circle is cast. It shines with might, her ritual calls, to give what is hers and the Gods at last. A blessed dance to focus the rite, an act of love to fill the earth right. Summer is coming, anticipation soars, just put your ear to the ground and feel the roar. 
Skicka en kommentar
Läs mer