Fortsätt till huvudinnehåll

Fallen Angel

My wings are broken, I am falling from the sky.
One last look at you, before all hope in me dies.
A scream of lost love travels through the air.
As I impact frozen grounds in the mortal realms lair.
Deep into the soil I go, where all senses turns numb.
With strength unhad, will climb to pains cruel drum.
Shaking I tremble in this new, cold land.
Trees towering in shadows with clawing hands.
I can not fly, I can not die, I lay while reaching for the sky.
Flooded by memories of you and I.

 Memories that pains me one more time.



Tears falling to the ground with thunder.
My only wish to see you, love you, till the world goes under.
With determination to hold you in my arms once more,
I take my sword and force to stand tall.
With tears still falling, I walk away.
To find a path back, I will fight my way.
Wings turning dark, I know what lies ahead.
If it means seeing you again, there is nothing I shall dread.
The memory of your smile is what keeps me sane.

 I am a fallen angel, and I will find my way.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fjäril vingad

Över äng och hav, över sand och stad, där syns en fjäril vingad. Flyger fritt på tro om vikt, den lilla fjäril vingad. Än hit än dit i salig frid, hon var en fjäril vingad. Sol och regn bekymrar ej, vår fina fjäril vingad. Så full av liv och omsorg vid, alla andra, var fjäril vingad. Så kort den blev, den sommaren, för unga fjäril vingad. I storm och snö med kämparglöd, du starka fjäril vingad. Färgen skifta från svart till röd, på vackra fjäril vingad. Fyllde dem som såg din kamp, med hopp om fjäril vingad. Än mer av kärlek och respekt, en symbol som fjäril vingad. Nu så kan du flyga lugnt, i vila fjäril vingad. Dina färger sprider långt sin sång, från dina fjärils vingar. Många såg din krigarblick, och ett liv som fjäril vingad. När allt känns grått vi minns din tid, som glada fjäril vingad. Och fyller våra dar med liv, som gjorde fjäril vingad. Till ditt minne.
Skicka en kommentar
Läs mer

Isens strid

Isens välde sträcker sig Inte ens syster snön får dela dess plats Likt ett böljande hav över land Ligger den slumrande med hård hand Jag sitter i min fyr och ser Om natten hörs vida dess dån De slumrande andarna tar sin rätt Styrd med sömn hålls lågan släckt Träden rasslar så tyst av iver Våren kommer avlägset med livet Vi kan känna dess ankomst, i bröstet ett muller De levande drömmer om de vaknas under Jag sitter i min fyr och känner Min evighet snart tar vid De slumrande andarna flyr hoppets värme De hade velat hålla sitt grepp i evig tid Snart de får sin chans igen Tålamod är deras driv Men fram till dess ska jag ta det stora klivet Att fritt få flyga i livets stunder Tills isen greppar taget åter När jag faller i den bekanta slummern Då kan jag drömma om friheten i mitt liv För alltid leende under isens strid
2 kommentarer
Läs mer

Livets fall

Jag faller än, faller igen, faller. Faller för dig, faller för frestelsen, snubblar, blir kastad omkull, faller. Faller av tyngden, faller igenom För ingenting finns där inunder. Strävar efter någonting att hålla mig fast allt jag får i min hand smulas i en hast Det tillfälliga tyget brast under tyngden av tårar berget i sikte var blott en illusion Vinden brusar i havets långa ton Trösten varade den korta stund du log Ögat ser ned i avgrundens djup, smärtan ekar i vågorna sju. Kroppen kraftigt mot väggarna slår, det finns inte längre någon del utan sår. Påtvingad tystnad ryter där ilskan har makt, tröttheten lockar själen att lämna sin plats. Händer som älskar försöker hålla mig fast, halkar på missmod som läckt från min famn. Fallet är välbekant, det enda jag nu minns. Kanske är det inte värt att hålla fast vid någonting. Med inget att förlora sjunger kylan i varje ben, isande taggar i varje ven. Med ansiktet vänt nedåt faller
Skicka en kommentar
Läs mer