Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2013

Livets fall

Jag faller än, faller igen, faller. Faller för dig, faller för frestelsen, snubblar, blir kastad omkull, faller. Faller av tyngden, faller igenom För ingenting finns där inunder. Strävar efter någonting att hålla mig fast allt jag får i min hand smulas i en hast Det tillfälliga tyget brast under tyngden av tårar berget i sikte var blott en illusion Vinden brusar i havets långa ton Trösten varade den korta stund du log Ögat ser ned i avgrundens djup, smärtan ekar i vågorna sju. Kroppen kraftigt mot väggarna slår, det finns inte längre någon del utan sår. Påtvingad tystnad ryter där ilskan har makt, tröttheten lockar själen att lämna sin plats. Händer som älskar försöker hålla mig fast, halkar på missmod som läckt från min famn. Fallet är välbekant, det enda jag nu minns. Kanske är det inte värt att hålla fast vid någonting. Med inget att förlora sjunger kylan i varje ben, isande taggar i varje ven. Med ansiktet vänt nedåt faller

What crawls

Late this night in summer blossom The sun's still upp and all is well Life is bloming with hope and ruccus Creatures rests safely in mothers embrace But the tide is turning, a cold wind blows Darkness comes sneeking, back oncemore The danger's not here yet, but everyone knows Soon it'd be lurking outside our door When moonlight and stardust is all that you see I will be able to crawl upp to thee And better be hoping I already ate By running you only seal your fate. When storm roams I am what creaks in your roof When light comes I'm not there just like a spook When your heart stops in fear what is under the bed Don't come looking if you still whant your head. Know that allways I'm haunting your dreams. Why? Because nothing is ever what it seems!