Fortsätt till huvudinnehåll

Isens strid

Isens välde sträcker sig
Inte ens syster snön får dela dess plats
Likt ett böljande hav över land
Ligger den slumrande med hård hand
Jag sitter i min fyr och ser
Om natten hörs vida dess dån
De slumrande andarna tar sin rätt
Styrd med sömn hålls lågan släckt

Träden rasslar så tyst av iver
Våren kommer avlägset med livet
Vi kan känna dess ankomst, i bröstet ett muller
De levande drömmer om de vaknas under
Jag sitter i min fyr och känner
Min evighet snart tar vid
De slumrande andarna flyr hoppets värme
De hade velat hålla sitt grepp i evig tid

Snart de får sin chans igen
Tålamod är deras driv
Men fram till dess ska jag ta det stora klivet
Att fritt få flyga i livets stunder
Tills isen greppar taget åter
När jag faller i den bekanta slummern
Då kan jag drömma om friheten i mitt liv
För alltid leende under isens strid
Etiketter:

Kommentarer

  1. Anonym2 oktober 2012 kl. 07:34

    Hej, hittade hit från wicca.ifokus, tycker verkligen om den här dikten, den tar tag någonstans djupt inom mig :-) Ser att det var ett tag sen du skrev här inne, hoppas du skriver mycket privat, vore synd om du slutat skriva helt.
    Blessed be!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naen Dragonlight30 juni 2013 kl. 06:11

      Vad roligt att du hitta hit =)
      Jo mitt skrivande kommer och går i perioder. Så det kommer ska du se =)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fjäril vingad

Över äng och hav, över sand och stad, där syns en fjäril vingad. Flyger fritt på tro om vikt, den lilla fjäril vingad. Än hit än dit i salig frid, hon var en fjäril vingad. Sol och regn bekymrar ej, vår fina fjäril vingad. Så full av liv och omsorg vid, alla andra, var fjäril vingad. Så kort den blev, den sommaren, för unga fjäril vingad. I storm och snö med kämparglöd, du starka fjäril vingad. Färgen skifta från svart till röd, på vackra fjäril vingad. Fyllde dem som såg din kamp, med hopp om fjäril vingad. Än mer av kärlek och respekt, en symbol som fjäril vingad. Nu så kan du flyga lugnt, i vila fjäril vingad. Dina färger sprider långt sin sång, från dina fjärils vingar. Många såg din krigarblick, och ett liv som fjäril vingad. När allt känns grått vi minns din tid, som glada fjäril vingad. Och fyller våra dar med liv, som gjorde fjäril vingad. Till ditt minne.
Skicka en kommentar
Läs mer

Livets fall

Jag faller än, faller igen, faller. Faller för dig, faller för frestelsen, snubblar, blir kastad omkull, faller. Faller av tyngden, faller igenom För ingenting finns där inunder. Strävar efter någonting att hålla mig fast allt jag får i min hand smulas i en hast Det tillfälliga tyget brast under tyngden av tårar berget i sikte var blott en illusion Vinden brusar i havets långa ton Trösten varade den korta stund du log Ögat ser ned i avgrundens djup, smärtan ekar i vågorna sju. Kroppen kraftigt mot väggarna slår, det finns inte längre någon del utan sår. Påtvingad tystnad ryter där ilskan har makt, tröttheten lockar själen att lämna sin plats. Händer som älskar försöker hålla mig fast, halkar på missmod som läckt från min famn. Fallet är välbekant, det enda jag nu minns. Kanske är det inte värt att hålla fast vid någonting. Med inget att förlora sjunger kylan i varje ben, isande taggar i varje ven. Med ansiktet vänt nedåt faller
Skicka en kommentar
Läs mer