Fortsätt till huvudinnehåll

Mörkermåne

Mörkermåne härskar om natten
Var är du mitt ljus och glädje
Ditt silverne sken jag saknar
Din närvaro och hopp snart randas

Min gudinna sover
Väntar på våren som kommer åter
Hennes dvala jag känner, sovande i min säng
Nattens mörker slukar mig
Mitt inre ljus är litet men starkt
Väntar på rätt tillfälle att visa sin makt

När min gudinna sitt ljus låter
Jag lyser upp, mitt liv är åter
Jag väntar på natten som får mig att leva
Sover likt gudinnan som få vet hedras
Då i natten jag åter vandrar
I nattens sol jag trivs och andas

Ditt test jag ska klara ännu en gång
Med ett leende jag tänker på nattens sång
Somnar i ett hav av minnen
Ditt klara ljus berör mitt sinne

Tills den natt du lyser min vän
Ska jag vänta på att få leva igen

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fjäril vingad

Över äng och hav, över sand och stad, där syns en fjäril vingad. Flyger fritt på tro om vikt, den lilla fjäril vingad. Än hit än dit i salig frid, hon var en fjäril vingad. Sol och regn bekymrar ej, vår fina fjäril vingad. Så full av liv och omsorg vid, alla andra, var fjäril vingad. Så kort den blev, den sommaren, för unga fjäril vingad. I storm och snö med kämparglöd, du starka fjäril vingad. Färgen skifta från svart till röd, på vackra fjäril vingad. Fyllde dem som såg din kamp, med hopp om fjäril vingad. Än mer av kärlek och respekt, en symbol som fjäril vingad. Nu så kan du flyga lugnt, i vila fjäril vingad. Dina färger sprider långt sin sång, från dina fjärils vingar. Många såg din krigarblick, och ett liv som fjäril vingad. När allt känns grått vi minns din tid, som glada fjäril vingad. Och fyller våra dar med liv, som gjorde fjäril vingad. Till ditt minne.
Skicka en kommentar
Läs mer

Isens strid

Isens välde sträcker sig Inte ens syster snön får dela dess plats Likt ett böljande hav över land Ligger den slumrande med hård hand Jag sitter i min fyr och ser Om natten hörs vida dess dån De slumrande andarna tar sin rätt Styrd med sömn hålls lågan släckt Träden rasslar så tyst av iver Våren kommer avlägset med livet Vi kan känna dess ankomst, i bröstet ett muller De levande drömmer om de vaknas under Jag sitter i min fyr och känner Min evighet snart tar vid De slumrande andarna flyr hoppets värme De hade velat hålla sitt grepp i evig tid Snart de får sin chans igen Tålamod är deras driv Men fram till dess ska jag ta det stora klivet Att fritt få flyga i livets stunder Tills isen greppar taget åter När jag faller i den bekanta slummern Då kan jag drömma om friheten i mitt liv För alltid leende under isens strid
2 kommentarer
Läs mer

Livets fall

Jag faller än, faller igen, faller. Faller för dig, faller för frestelsen, snubblar, blir kastad omkull, faller. Faller av tyngden, faller igenom För ingenting finns där inunder. Strävar efter någonting att hålla mig fast allt jag får i min hand smulas i en hast Det tillfälliga tyget brast under tyngden av tårar berget i sikte var blott en illusion Vinden brusar i havets långa ton Trösten varade den korta stund du log Ögat ser ned i avgrundens djup, smärtan ekar i vågorna sju. Kroppen kraftigt mot väggarna slår, det finns inte längre någon del utan sår. Påtvingad tystnad ryter där ilskan har makt, tröttheten lockar själen att lämna sin plats. Händer som älskar försöker hålla mig fast, halkar på missmod som läckt från min famn. Fallet är välbekant, det enda jag nu minns. Kanske är det inte värt att hålla fast vid någonting. Med inget att förlora sjunger kylan i varje ben, isande taggar i varje ven. Med ansiktet vänt nedåt faller
Skicka en kommentar
Läs mer