Fortsätt till huvudinnehåll

Minns

Minns när du var liten, tultade omkring på gräsmattan.
ditt blonda hår glänste i solen.
Minns när du blivit större, ingen kunde reta din syster som du.
Med ett smil smet du iväg när du hittat på något bus.
Minns när du började skolan, din syster vakade som en hök.
På något sätt klarade du dig alltid.
Minns att du var tyst, men fanns alltid där.
Iakktog och tänkte över en situation.
Nu är du inte längre i denna värld, många saknar dig så.
Varför är det alltid de bra personerna som får gå.
Som försvinner i unga år, som saknas mest.

Du fortsätter att vara i bakgrunden, men du finns ändå där.
I hjärtat på alla som mins dig.

Vila i frid.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Shine

A sparrow flew high, over the trees. So the Sun should shine upon me Golden rays for all to see. As the Sun still shines down on me Wherever you are I hope you are free, no regrets to tie down your dreams. Near or far, forever between. As the sun still shines down on me. A wind came in, gently it streamed, between the stones that lay here serene. My tears might reach you resting beneath. As the Sun still shines down on me. By your name, flowers wither in glee, like my heart that beats without need. Your smile and your laugh in memories be. As the sun still shines down on me.

Livets fall

Jag faller än, faller igen, faller. Faller för dig, faller för frestelsen, snubblar, blir kastad omkull, faller. Faller av tyngden, faller igenom För ingenting finns där inunder. Strävar efter någonting att hålla mig fast allt jag får i min hand smulas i en hast Det tillfälliga tyget brast under tyngden av tårar berget i sikte var blott en illusion Vinden brusar i havets långa ton Trösten varade den korta stund du log Ögat ser ned i avgrundens djup, smärtan ekar i vågorna sju. Kroppen kraftigt mot väggarna slår, det finns inte längre någon del utan sår. Påtvingad tystnad ryter där ilskan har makt, tröttheten lockar själen att lämna sin plats. Händer som älskar försöker hålla mig fast, halkar på missmod som läckt från min famn. Fallet är välbekant, det enda jag nu minns. Kanske är det inte värt att hålla fast vid någonting. Med inget att förlora sjunger kylan i varje ben, isande taggar i varje ven. Med ansiktet vänt nedåt faller...

Winterspring

WinterSpring, I can feel it in the air, the smell of snow and rotting leafs, the winter clinging with icy hands, darkness lingers, not fully banned. Light gently reveals the casualties of last year, the bodies of plants that died without fear. Protecting their children that grows down below, sacrificing themselves to fight of the cold. The earth now crumbles, slowly to show, the miracle of life that never stalls. Winters sleep heavily withdraws, dreams are wakening to make you walk tall. The moon so brilliant watches it all, the Goddess is pleased, her circle is cast. It shines with might, her ritual calls, to give what is hers and the Gods at last. A blessed dance to focus the rite, an act of love to fill the earth right. Summer is coming, anticipation soars, just put your ear to the ground and feel the roar.