Fortsätt till huvudinnehåll

NoNamed Emptyness

Feelings of emptiness is filling a hole.
Or is it another feeling, growing undetected.
The feeling is like a sticky blanket
I canot find the water to cleanse it away

My heart is pounding, but the reason is lost
Where is the clear spring I lost this key again?
A burning fire covers my body whole
All I can feel is pain, will it ever stop?

Spirit no longer part of the flesh.
Soul no longer among reality
Bits and pieces that no longer fits
But longs to be together in an endles twist

Will I ever become one again
Will the hole be gone when the pieses fits?
Or is someting missing in the center?
The glue that never sticks.

But the darknes that does.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Isens strid

Isens välde sträcker sig Inte ens syster snön får dela dess plats Likt ett böljande hav över land Ligger den slumrande med hård hand Jag sitter i min fyr och ser Om natten hörs vida dess dån De slumrande andarna tar sin rätt Styrd med sömn hålls lågan släckt Träden rasslar så tyst av iver Våren kommer avlägset med livet Vi kan känna dess ankomst, i bröstet ett muller De levande drömmer om de vaknas under Jag sitter i min fyr och känner Min evighet snart tar vid De slumrande andarna flyr hoppets värme De hade velat hålla sitt grepp i evig tid Snart de får sin chans igen Tålamod är deras driv Men fram till dess ska jag ta det stora klivet Att fritt få flyga i livets stunder Tills isen greppar taget åter När jag faller i den bekanta slummern Då kan jag drömma om friheten i mitt liv För alltid leende under isens strid

Winterspring

WinterSpring, I can feel it in the air, the smell of snow and rotting leafs, the winter clinging with icy hands, darkness lingers, not fully banned. Light gently reveals the casualties of last year, the bodies of plants that died without fear. Protecting their children that grows down below, sacrificing themselves to fight of the cold. The earth now crumbles, slowly to show, the miracle of life that never stalls. Winters sleep heavily withdraws, dreams are wakening to make you walk tall. The moon so brilliant watches it all, the Goddess is pleased, her circle is cast. It shines with might, her ritual calls, to give what is hers and the Gods at last. A blessed dance to focus the rite, an act of love to fill the earth right. Summer is coming, anticipation soars, just put your ear to the ground and feel the roar. 

Fjäril vingad

Över äng och hav, över sand och stad, där syns en fjäril vingad. Flyger fritt på tro om vikt, den lilla fjäril vingad. Än hit än dit i salig frid, hon var en fjäril vingad. Sol och regn bekymrar ej, vår fina fjäril vingad. Så full av liv och omsorg vid, alla andra, var fjäril vingad. Så kort den blev, den sommaren, för unga fjäril vingad. I storm och snö med kämparglöd, du starka fjäril vingad. Färgen skifta från svart till röd, på vackra fjäril vingad. Fyllde dem som såg din kamp, med hopp om fjäril vingad. Än mer av kärlek och respekt, en symbol som fjäril vingad. Nu så kan du flyga lugnt, i vila fjäril vingad. Dina färger sprider långt sin sång, från dina fjärils vingar. Många såg din krigarblick, och ett liv som fjäril vingad. När allt känns grått vi minns din tid, som glada fjäril vingad. Och fyller våra dar med liv, som gjorde fjäril vingad. Till ditt minne.