Natten allting lever

Natten smeker med svala vindar, halvmörkt ser jag världen vända.
Människorna sover trött i sömn, naturen vaknar och viskar ömt.
Bäcken rinner och väcks till liv, människor sover när nästa tar vid.
Naturen får plats och gör sin röst hörd, i skydd av natten dess varelser tryggas.
Jag rör mig sakta i skogens energi, den pulserar och välkomnar mig dit.
Den vet att jag lyssnar, vet att jag hör, viskar och leker med mitt sinne så skör.
Mina tankar virvlar fyllda av dess aura, min kropp lugn och harmonisk vandrar.
Uppfylld av naturens alla liv, var blomma, bär, sten, bäck och Lind.
Deras röster är som starkast, denna natt mättad av dofter och hopp.
Hopp inför framtiden, de har säkrat framtiden, fört vidare gåvan av liv.
Denna natt då livet är som bäst, denna natt då vilan snart tar vid.
Mitt emellan liv och död, livets varelser kan få sin skörd.
Döden ses med frid i minne, livet kommer åter att finnas.
En natt att fira, en natt att ge. En natt att leva, glädjas och be.
Inatt är livets mitt, inatt belöningen fås, inatt är Lughnasadh , skörden för iår.